Kungariket Orsk

Orsk ligger just där den melliska kulturen möter de sjöfarande folken från Höör och Idinur, precis innanför Fé Danath, järnfolkets öar. Landet har därför alltid varit ett land fullt av kontraster.

Historia

Orsk kom till som ett självständigt kungarike under Fyrkungatiden, då det naturligtvis lydde under Trollkungarna i söder. Kungalinjen i Orsk stammade både från Dimslöja och Nedombergs, och var därför en av de finare under Fyrkungatiden. När Fyrkungarna föll var Orsk ett säte för motstånd mot de nya härskarna, och lydde under en lång tid Skuggmantels order.

Orsk var på det gamla Vessalias tid kornboden som försörjde staden Vessalia med all dess livsmedel. Orsk var väl organiserat med stora fält, byar, akvedukter som ledde vatten från bergen till vessalia samt verkstäder och smedjor. Idag finns emellertid ingenting kvar av denna prakt. Efter att Vessalia föll föröddes Orsk under striderna mellan de unga magiker som störtat de fyra. Byggnaderna är numer ruiner och fälten har växt igen. Skog har återerövrat stora delar av Orsk. Inne i skogarna kan man hitta ruiner efter gammal bebyggelse från Vessalias tid.

Idag är Orsk Tegnernas land. Jarl är egentligen bara vad man kallar en mäktig man som har några hirdmän som tjänar honom och som bor i en befäst byggnad av något slag. En Tegns maktsfär sträcker sig i praktiken så långt hans hirdmän kan ge sig ut på räd och återvända under en och samma dag. Jarl är alltså ingen juridisk titel (även om det en gång hade en sådan betydelse) och Tegnen har inte fått sin makt av någon annan utan varje Tegn har tagit sig sin makt själv, även om det såklart är så att många har tagit över som Tegn efter sin far. Hur Tegnen styr sin mark varierar. Vissa Tegner försöker vara goda härskare och tar inte mer än lagom tribut från den närliggande byarna och ser i utbyte till att hålla rövare eller vilddjur borta. Andra Tegner är i praktiken inte mer än rövare och ser enbart omgivningen som något att plundra.

Det finns ingen centralmakt utan varje Tegn styr själv sitt område. Det finns heller ingen lag eller liknande utan varje Tegn bestämmer själv över sina män och vad denne anser vara rätt. Kloka Tegner överlämnar till byarna att bestämma över sig själva så länge de förser honom med tribut, men viss Tegner ser till att detaljstyra de han har makt över och kommer med påbud och dömer i tvister.

Att vara Tegner är emellertid inte alltid lätt, andra Tegn kan attackera en och ta över ens gård. Det kan också vara så att vissa byar ligger inom räckvidd för två olika Tegner och då kan Tegnerna hamna i strid med varandra. Många Tegner svär därför en ed till en kung. För nuvarande finns det fyra olika kungar som alla kallar sig Kung över Orsk. I utbyte mot att Tegnen lovar ställa upp med män när kungen ger sig ut i krig mot en annan kung så får Tegnen beskydd av kungen, det vill säga kungen förklarar att han kommer ge sig ut i strid mot den som anfaller hans Tegner.

Idag är alltså kungatiteln inget annat än en självpåtagen titel som de fyra starkaste Tegnerna tagit sig. En gång i tiden hade kungatiteln dock en betydelse. Orsks förste kung var Aedelmer den förste. Han var ursprungligen översynsman över Orsk när de fyra styrde och lydde direkt under de fyra. När inbördeskriget efter de fyra slutade och de flesta unga magikerna var döda trädde han fram och utropade sig till kung över Orsk och försökte skapa ordning i den gamla provinsen. Det gick naturligtvis inte att återställa Orsk till sin forna storhet, men Aedelmer är väl ansedd för att ha skapat ordning efter kriget. Förfallet gick dock inte att hindra, och under generationerna så föll den forna civilisationen samman. Inte hjälpte det heller att järnfolk och senare behornade invaderade Orsk.

Aedelmer hävdade att han styrde med makt från en av de fyra. Legenden säger att när de fyras fäste i Vessalia höll på att falla så förrådde Aedelmer de fyra och högg trollkarlen Vaelmar, en av de fyra, i ryggen och dräpte honom. Mordvapnet var den skära som var Aedelmers maktsymbol och som han fått av de fyra. Aedelmer menade att han därigenom fått en del av Vaelmars makt. Denna förde han över till sin son som tog över styret av Orsk i Aedelmars ställe genom att sonen på faderns dödsbädd skar halsen av Adelmer med skäran. Denna gyllene skära kom sedan att bli en symbol för kungamakten i Orsk och varje kungs styrelsetid avslutades med att nästföljande kung offrade honom genom att skära halsen av honom med den gyllene skäran. På så sätt ansågs Vaelmars makt leva kvar och kungen styra med en av de gamla fyras auktoritet. Att den nya kungen behövde döda den gamle var dock kanske inte något som var ägnat att skapa stabilitet. Redan efter några generationer blev det närmast tradition att den som hade pretentioner på att bli kung startade krig mot den sittande kungen i syfte att döda honom. Kungamakten var något man vann med vapenmakt, och beseglade genom att döda den gamle kungen. Den gyllene skäran gick dock förlorad med tiden. Kung Oswald var enligt skrifterna den siste som kan dokumenteras ha styrt med den gyllene skäran. Den gyllene skäran är en skatt om gott förlorad men som många under årens lopp har sökt. Kan den verkligen innehålla makt från en av de fyra och som löpt genom flera konungarnas blod under flera hundra år? Kan den göra dess upphittare till kung över Orsk?

Assimer Ulvakung och Danath Eiran tog senare över landet och satte in Danathens vän Bearach Eiranan som kung.

Kungarike eller kungariken?

För tillfället finns det fyra män som hävdar att de är den rättmätige konungen av Orsk. De är Feadar Sjufot, Aethelbear Aetheling, Guma Stark, och Bearach IV Järning.